..att tillåta känslor..

Det var i juli förra året, närmare bestämt den 24, på eftermiddagen. Skulle fira födelsedag nere hos min bror. Hade under ett par veckor börjat uppleva en känsla av utmattning i hjärnan, inte orkat lyssna på folk, tvärstopp i kontoret helt enkelt. Tänkte inte så mycket mer på det och körde vidare som vanligt och utåt gjorde jag sken av att allt var som det skulle.Hjälpte brorsan att lägga om tak, tränade på och hade inga funderingar på att dra ner på tempot. Då löpningen inte fungerade kunde jag drämma nycklarna i backen av ren frustration, om bilderna blev oskarpa kunde jag dra en armbåge eller knytnäve i garderobsdörren.Helt vansinnigt ner jag tänker tillbaka. Tro nu för guds skull inte att jag är en våldsverkare av rang,klart att garderoben och nycklarna for rätt illa men jag blev bara så förbannad på mig själv. På väg in till systembolaget i Sisjön kände jag en vind ta tag i mitt huvud, helt utan föraning blev kroppen som förbytt.Hjärtklappning.andnöd,yrsel och en dödsrädsla, slog till mig med full kraft. Hjärnan hade fått nog, nu fick det vara slut med misshandeln. Jag trodde på fullaste allvar att jag skulle dö.Panikångestattackerna avlöste varandra och det blev allt svårare att leva ett normalt liv, kunde inte köra bil,inte handla, orkade knappt med att träffa något folk över huvud taget.Att ta sig från sängen upp till middagsbordet genererade ett stresspåslag utan dess like. Nära tre månader senare kunde börja jobba igen. Hade gjort ett försök tidigare men det funkade inte speciellt bra. För att göra en lång historia kort.Man kan aldrig bestämma i förväg vilka tankar och känslor som ska få dyka upp i hjärnan. Ibland är det roliga tankar, ibland lite jobbiga, att våga känna både glädje och sorg. Idag tänker jag istället,"hoppsan vad tungt det går idag",går en stund, andas och njuter av tillvaron runt omkring, och fortsätter sen att springa när orken och andan faller på. Likadant är de med fotograferingen, där oskarpa bilder också kan vara uttrycksfulla och vackra..behövde bara skriva av mig en smula..lämna gärna ett litet avtryck om ni orkat läsa hela inlägget..en bild från i morse,ölmevallaviken,ett par kilometers löpning norr om Camp Åsa..