Har väl mer eller mindre blivit beroende av mina vintertights. Glömde dem i stan innan avfärd till Camp Åsa, så någon löpning i prasselbyxor var inte att tänka på.Lite då och då blossar det upp debatter om tíghtsens vara eller inte vara åtminstone om de skall brukas av manliga löpare. Kan bara säga att ett skönare plagg finns inte, obefintligt luftmotstånd, skön passform summma summarun fullkomligt idealiskt. Promenerande lite hit och dit, 3000 kr spenderade på bilen,då jag vid ett tillfälle glömde att dra ur sladden från bilen, varpå hela elsystemet kollapsade, eluttaget på bilen blev mos och diverse andra småskavanker uppstod. Då kvicksilvret återigen kryper ner mot tvåsiffriga minusgrader, är motor och kupévärmaren räddningen för en frusen och trött morgonbilist.Löparskorna åker på imorgon igen efter jobbet och då får det gärna vara många minusgrader, för löpningen gör mig varm både till kropp och skäl.Känner också att livsgnistan har återvänt igen efter ett par dagars frånvaro. Psykologen säger att jag får leva med dessa dippar ett bra tag till, det gäller bara att lära sig acceptera och på något sätt gilla läget. På väg hem från bilverkstan blev jag antastad av en lösspringande hund som gjorde utfall mot mina armar och ben, hundar och Mats går tydligen inget vidare ihop..tacka vet jag katter..
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar