Jag vill inte, men hjärnan är en komplicerad manick,så jag vet inte vad som väntar.Har en tendens att falla in i tankebanor likt"-alla är mycket bättre,roligare,skriver bättre bloggar, är mer vältränade än mig.Livsfarlig att gröta ner sig i små triviala saker,för när jag vänder ut igen och lämnar helvetets glödheta lava så är jag ,,JAG..varken mer eller mindre,och är stolt som faan över det.I löparkläderna trivs jag som fisken i vattnet och försöker springa iväg från tankarna en stund,låta landskapet passera revy,då bondgårdar,öppna fält,gödseldoft,lösspringande hundar,snygga löpartjer som morsar på en, får vara en skönt rekvisita,i ett löparpass regiserat av just mig.Varför jag åker känslomässig bergodalbana kan jag inte svara på, men det är LIVET i ett nötskal.Den som möter mig i spåret får gärna säga"-hej är det inte du som bloggar":)
Ser ut att bli ett snöfallspass imorgon och jag ska borra snöstorm om så behövs//gokväll från västkusten//
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar