..förstakilometersyndromet..

Och tanken på att någon gång våga starta lite snabbare. Inledde fredagens mil med 7:55/kilometer,gick en stund i början för att kunna skapa mig en sporre att ta ikapp förlorad tid. Sakta men säkert närmade jag mig den magiska 6 minutersgränsen, men sträckan var något för kort och jag landade rund 6:30. Lite förbannad men samtidigt ganska nöjd med hur benen lydde vid lite högre hastighet. Man måste ju kunna löpa avslappnat även om man ökar tempot en smula. Inte direkt anfådd vid målgång strax innan uppförsbacken till sommarstugan.Nytt försök imorgon,då min bror sprang samma sträcka med en minut/kilometer tillgodo i morse.Har ändrat på klockans och telefonens bekvämlighetszonsparametrar. 5.30/kilometer är beställt hos min virtuella partner i klockan.Ihonetanten skall också gapa lite extra var 5.e minut.Även om dagen bjuder på strålande löparväder så är vila beordrad,har en liten känning i vänster baklår.Katterna slås och jag testar lyckan på en dejtingsite.Vi får se vart det leder.Nästa vecka blir det mycket träning,betonat på mycket.Alernativ träning kommer att varvas med löpning och innebandy.Vätskebältet fungerade bra och störde inte det minsta. Nu gäller det bara att hitta rätt sorts vätska,sen blir det ultralång löpning.