tisdag 30 november 2010

En vanesak.


Märkligt det här att man aldrig vänjer sig vid tempot, och att man känner sig totalt utpumpad efter 5 minuter.På något underligt vis orkar man ändå de sista 55. Roligt är det i alla fall och en skön kontrast till den makliga pannbensganagande långskubbningen som man annars fördriver tiden med. Planerna för imorgon är just löpning i sansat tempo,få ur sig slaggprodukterna från innebandyn,en liten tänkarstund,ett utmärkt tillfälle att vänja kroppen vid -grader. Vinterträning är helt underbart,det är mörkt,kallt,snöfall och man blir ifrågasatt för att man över huvud taget kan tänka sig att träna i dylikt väder.Brukar vänligt svara att du är ju själv ute och rör på dig,så vad är skillnaden. Av löpning blir man ju varm och med rätt klädsel är det en njutning att nöta kilometer på isiga och snömoddiga vägar. Miranda hade ett bra inlägg angående klädsel för vinterlöpning.Benkrampen börjar ge med sig och korvgrytan är snart färdig för servering..god kväll..//

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar