12,83 kilometer hallänsk landsbygd,på vägar jag aldrig satt min fot,där bitande vind och snöfall gjorde mig sällskap. Halt och oberäkneligt på vägarna fick mig att trippa likt Bambi på hal is. Trodde nog att jag sprungit längre, men man lurar sig lätt när man inte har begrepp om varken tid eller rum.Man hinner fundera mycket,bearbeta,lösa små problem,drömma sig bort mot våren,även fast jag gillar vintern och snön med dess dämpande effekt,innnan man genom ett knapptryck på klockan vaknar ur sin löpmeditation.Kommer jag någonsin träffa den där snygga tjejen i löpartights igen,hon jag möter på väg ner mot slottsskogen och vågar jag då fråga om vi kan träffas igen.Lasagnen smakade bra men huvudvärken borrar djupa hål i mitt tålamod.En stunds vila innan söndagsgästerna kommer,huset fylls med prat och mat innan helgvilan är till ända.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar