Vilket betyder en vaknauppochblipiggrunda,rått och bedrövligt är det ute,inte den där krispiga vinterdag som i vanliga fall brukar förgylla morgonpassen. Kroppen känns relativt lätt och viljan att springa har så sakteliga börja återvända,mycket tack vare "endorfinpasset" i förrgår.7-8 kilometer är tanken, men verkligheten kanske ger ett annat utslag, kortare eller längre,kvittar vilket.Sista slurken kaffe och en modifastbar ger kraft nog för en medeldistansare,men för säkerhets skull får ett äpple följa med.Är nu ett ynka hekto från att gå under 100 -kilossträcket.Har aldrig varit och kommer inte heller att bli viktfixerad, men att skutta runt med 110 kilo är inte alltid så himla lätt och inte heller så bra för varken huvud,fötter,knä och tå,knä och rygg:). Mellan 90-93 kilo skulle vara lagom,enligt mina egna mått mätt.Hur andra ser på min modifastbantning får stå för dem. Jag är jag, och börjar man få svårt att knyta skosnörena så får man ta tag i problemet. Out in the fields, dags att möta den råa,bitande hallänska motvinden.
3,67 kilometer blev det,fortare än sist och lika lycklig. Skönt med lite flow i löpningen,trots att magen krånglade en smula.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar