Får se,sa jag och begav mig ut i vinterlandskapet.Sprang ner till Slottsskogen,lika vackert som vanligt. Den beryktade säldammsbacken blev inget hinder på min väg mot total harmoni. Frid i själen och en kropp som bara flöt fram, skulle kunna springa hur länge som helst, men det får jag göra någon annan gång.Ville bara krama alla som kom i min väg, brydde mig inte om skällande okopplade hundar, sällan har jag varit så lycklig och den känslan sitter fortfarande i. Livet är så underbart och det var egentligen klok av mig att inte lyda rekomendationen att skippa löpningen.
Bilderna är från min arbetsplats på Högsbo Sjukhus, tagna ett par timmar innan jag föll in i en känsla av total löparlycka
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar