..är för min del aldrig någon flygande kilometer.Lovade mig själv att inte titta allt för mycket på klockan, men det gick ju som det gick.Blev inte speciellt impad när de första 1000 meterna sölades fram i 6:52.The bottom is nådd, verkligen.De tre avslutande tusingarna kändes bra mycket bättre och vid målgång kunde jag konstatera en snittid på 6:24/kilometer och en rejäl långspurt längs Dag hammarskiöldsleden,som för en gångs skull inte bjöd på isande motvind. Hyser fortfarande någon form av hatkärlek till min garmin. Den kan ibland vara en otroligt frustrerande vän på vägen,som obönhörligt påminner en om vilken sölfart man har.I samma ögonblick är den en spark i baken, att nu får du för f--n kämpa på lite.Korvgryta till middag och de chips, jag somnade ifrån under melodifestivalen,till efterrätt.Imorgon blir det kattvakteri blandat med ett lugnt pass längs de mörka gränderna i Åsa.Halva samhället saknar nämligen gatubelysning. Alltså pannlampa och pannben på..//tack för idag//Mats

Inga kommentarer:
Skicka en kommentar