Livstecken

Katten kom och nafsade mig i nacken,ty han vill ha lite sällskap framåt morgonkvisten.Klockan står på 04:23 och gröten står och puttrar på spisen.Nu är katten ute och rasar av sig en smula och än är det knappt två timmar kvar till träningen med Liss på Actic i Kungsbacka.Tuffa 60 minuter ligger och lurar runt hörnet till Aranäsgymnasiet.I måndags vart det stavgång med piggarna nedfällda och alert stegade vi oss fram genom det lite råkalla Högsbo,för att sedan med nyfunnen energi ta oss an resten av arbetsdagen.Onsdagkväll gick i föreläsningens tecken och idag lärde vi oss mer om proteiner och fest. Frågorna var många och timmen flög fram som ett norrsken i Norrland.Det är ännu mörkt ute och kaffet är nästan slut,så två knäckemackor med ost blir det sista jag stoppar i mig innan avfärden till Kungsbacka.Kroppen blir lättare och själen gör sällskap in i det sköna nya livet och trots att jag fortfarande ligger på fel sida om hundrastrecket  känns det som att jag tappat bra mycket mer.Lovar mig själv att inte bli alltför viktfixerad men jag kontrolleras ständigt av min PT så att balansen mellan intag och förbrukning ligger på en sund nivå.Kan ändå inte låta bli att förundras över att så små förändringar i kosthållningen kan göra så mycket.Katten vill nog in igen och jag är sugen på hårt bröd med ost..//